Dwarven Forge kickstartar Game Tiles!

Jag vill bara uppmärksamma alla roll-, och figurspelare där ute på att Dwarven Forge använder sig av kickstarter för att förverkliga sin nya produktlinje – Game Tiles. Jag har tidigare skrivit om Dwarven Forge i det här inlägget och tycker själv att de producerar den finaste spelterrängen pengar kan köpa. Problemet med Dwarven Forge är att det handlar om ganska mycket pengar, något som denna kickstarter nu råder viss bot på (även om terrängen är långt ifrån billig så är priset ändå avsevärt lägre än tidigare).

Jag tycker att Dwarven Forge valt ut helt rätt terrängkomponenter till Game Tiles-setten, och det är bra att de väljer just standardbitarna som i min mening är utomordentligt flexibla. Man kan välja om man vill få dem handmålade till en extra kostnad, men den mörkgrå standardfärgen ser riktigt bra ut, och för den händige är det en extremt enkel uppgift att torrborsta fram en fin stentextur.

Jag kommer att följa den här kickstartern med stor nyfikenhet, framförallt för att se vilka stretch goals som kommer att avslöjas längre fram.

 

Dwarven Forge Game Tiles

Dwarven Forge Game Tiles

Annonser

Pysseldags

Att pyssla är kul, och det är ganska enkelt att pyssla ihop roliga spelmiljöer. Utan att vara en ”hoarder” brukar jag försöka spara på prylar som går att använda till att bygga terräng. I kampanjen jag senast spelledde kom rollpersonerna till ett gammalt fort där de tvingades slåss med ett rövarband, och jag hade ingen stridsmatta med passande motiv. Dessutom ville jag fånga nivåskillnaderna i stridsmiljön, med dess torn, hängbroar och olika våningar. Jag behövde med andra ord en tredimensionell lösning.

Jag hade ett par rullar gaming paper hemma, vilket är ett riktigt bra spelledarhjälpmedel (egentligen inget mer avancerat än en rulle papper med förtryckta entumsrutor) som jag använde för att i förväg rita upp marknivån på. Sedan tog jag helt enkelt en gammal folkölskartong och klippte ut byggnader och broar, sprayade kartongen svart och klistrade på gaming paper på ovansidan.

Snabbt, lätt och roligt! Resultatet ser ni här:

Vikten av heminredning

Vi har pratat mycket om terräng i form av golvplaner och väggar, men för att skapa en riktigt inspirerande spelmiljö får man inte glömma bort att pynta sin dungeon. Möbler och inredning till dungeons kan vara lite knepigt att få tag på, men på nätet finns trots allt en hel del återförsäljare som gör riktigt schyssta prylar. Själv köper jag mina, som ni ser på bilderna nedan, från Thomarillion och kan varmt rekommendera hans produkter.

Möbler och inredning är ganska okomplicerade och roliga att måla. Det som skiljer mot att måla tenn-, eller plastfigurer är i huvudsak grundmålningen. Möbler gjuts vanligtvis i ett gipsliknande material som är mer poröst än plast. På grund av detta funkar inte sprayfärg så bra, eftersom den absorberas fort. Istället grundmålar jag möblerna med rikliga mängder utspädd svart akrylfärg (i mitt fall från Games Workshops sortiment). På så sätt ”mättar” man materialet vilken hjälper otroligt mycket när man väl skall måla alla detaljer.

Gipset som används för möblerna är också betydligt skörare än metall eller plast, så se till att lacka prylarna när du målat klart dem. Då undviker du skador som annars lätt uppstår. Jag använder en stark, blank lack från Tamiya som är anpassad för modeller.

Inredd dungeon Dungeon dressing från Thomarillion

 

Bendy dungeon walls

Jag har tidigare nämnt Bendy Dungeon Walls från Dark Platypus och tänkte nu gå in lite djupare i produkten. Kort beskrivet består BDW av små väggsektioner av plast med gångjärn som gör att de kan länkas ihop till längre, flexibla ”kedjor” som i sin tur kan placeras ut på stridsmattan för att efterlikna grottans väggar. Det är ett snabbt, smidigt och förhållandevis billigt sätt att visualisera dungeonterräng, och det är en av de produkter jag oftast använder – gärna i kombination med andra element så som miniatyrmöbler. Det går nästan lika snabbt som att rita terrängen, men är betydligt snyggare och man slipper torka av färgen från mattan.

En låda Bendy Dungeon Walls innehåller femtio väggsektioner och fem dörrar. Jag har tre lådor, men använder i praktiken bara två av dem, så köp inte mer än ni behöver. Delarna är färdigmålade, och ser helt okej ut, men jag lade på en wash (utspädd färg) för att göra dem lite snyggare (se bild nedan).

Fördelarna med Bendy Dungeon Walls är kanske uppenbara, men produkten har också en rejäl nackdel som man måste vara förberedd på. Delarna tillverkas i Kina och kvalitén på de gjutna delarna är låg. Kombinationen spröd plast och bristfälligt gjutning gör att delarna passar dåligt ihop och att gångjärnen lätt går sönder. Lösningen på problemet är att man använder en modellkniv för att putsa bort överskottsplast, men det är tidskrävande och ganska frustrerande. I slutänden är det värt det, för Bendy Dungeon Walls är ett suveränt spelledarverktyg som åtminstone jag har haft väldigt mycket glädje av.

I kortare ordalag; Bendy Dungeon Walls är en grymt bra idé, som lider av ett svagt utförande, men med lite pillande så är det en produkt med perfekt balans mellan flexibilitet och utseende.

 

Bendy dungeon walls

Bendy dungeon walls

Väggsektioner

Vänster dörr efter wash, höger innan.

Vänster dörr efter wash, höger innan.

Rappan Athuk – ett första försök

Jag har skrivit tidigare om Rappan Athuk, mega-grottan från Frog God Games. Igår hade killarna som driver spelbutiken Lekberg’s ett spelkonvent i Stuvsta (en mycket lyckad tillställning, applåder för den) där jag passade på att spelleda en grupp hugade äventyrare genom en av de översta nivåerna i Rappan Athuk. Det är omöjligt att ge sig på att recensera äventyret i ett så tidigt stadium, på två-tre timmar han vi knappast spela mer än en bråkdel av äventyret som jag misstänker skulle kunna underhålla en spelgrupp i flera år.

Det lilla vi hann spela gav mig blodad tand. Framförallt uppskattade jag hur författaren har lyckats få till små, intressanta och annorlunda detaljer och hinder i grottan. Vi hade t.ex. väldigt roligt med ett rum vars väggar och golv var täckta med ett alkemiskt superlim. Ibland kan udda, till synes enkla idéer som det sysselsätta spelarna länge, och bli några av de mest minnesvärda delarna av ett äventyr.

Den terräng jag använde under gårdagen var en flip-mat från Paizo för omgivningen utanför Rappan Athuk, samt för själva grottan en skulpterad stridsmatta med stenliknande textur (se bild) och Bendy Dungeon Walls som jag ska skriva mer om i ett kommande inlägg. Överlag fungerade terrängvalet utmärkt, men fortsättningsvis kommer jag nog att använda min chessexmatta i högre utsträckning.

Jag ser fram emot att spela mer Rappan Athuk efter att vi i spelgruppen är klara med Kingmaker-kampanjen som pågått i snart två år, och som nu är inne på det sista äventyret.

Terräng för mega-dungeons

Att skriva att jag är upphetsad över Frog God Games mega-dungeon Rappan Athuk är nog att ganska kraftigt underdriva sanningen. Det är ett gigantiskt äventyr som utgör en rejäl utmaning både för spelare och spelledare. En av spelledarens stora utmaningar är att bestämma hur grottan ska visualiseras – vilken terräng är egentligen lämplig att använda för en dungeon av den här storleken?

Min första slutsats är att i princip all terräng som tar tid att ställa upp eller förbereda går bort. Grottans storlek, och det faktum att det är mycket svårt att förutse vilken väg spelarna väljer att gå gör att både Dwarven Forge och Terraclips får lämna walk-over och ge plats åt snabbare och smidigare terräng.

Jag var med i Kickstartern och fick därigenom lite extraprylar, bland annat ett häfte med förtryckta stridsmattor (se bild nedan). Problemet med dessa är att man måste klippa ut varje ark och pussla ihop dem när det är dags för strid. Jag gillar inte att pussla med små pappersark, och dessutom förutspår jag att det kommer bli en hel del letande i högen med ark, något som kostar både speltid och tålamod från spelarna. I ärlighetens namn är heller inte stridsmattorna särskilt snygga, så det alternativet har få fördelar.

Chessex stridsmatta är återigen en vinnare, och den utstrålar helt rätt old-schoolkänsla för sammanhanget, men samtidigt kan jag känna att det blir lite långtråkigt att spela ett så långt äventyr på en och samma typ av terräng. Ett komplement till olika typer av stridsmattor är Bendy Dungeon Walls som jag kommer att recensera i ett kommande inlägg. Bendy Dungeon Walls kombinerar snabbhet och utseende på ett närmast oslagbart vis. Jag har noterat att Jonas som recenserar OSR-äventyr på Kryptan också använder produkten.

Lita på att jag kommer att återkomma i det här ämnet längre fram, men i väntan på det vill jag passa på att fråga er vilken terräng ni föredrar när ni spelleder mega-dungeons?

Detta bildspel kräver JavaScript.

Man tager det man haver

Den kreative hittar alltid vägar runt problem, och ett av de vanligaste problemen är att man inte har figurer som på ett bra sätt representerar de monster som dyker upp i äventyret man spelleder. Det finns massor av vägar runt det, jag har ju t.ex. skrivit om proxies och monstermarkörer förut. Ett annat sätt är att vända sig från spelhobbyn och i stället hitta lösningar i leksaksbutiker och på loppmarknader. När jag ser en loppmarknad brukar jag alltid ta en sväng och kika om någon säljer av billiga leksaksdjur och monster. Har man tur kan man hitta allt från plastdinosaurier (som förvånande ofta är i samma skala som rollspelsminis) till insekter (som blir perfekta jättevarianter). Nedan ser ni t.ex. hur en leksakssköldpadda fick bli stand-in för Crackjaw –  ett hiskligt odjur som dyker upp i Pathfinderkampanjen Kingmaker. Monterad på en smyckad miniatyrbas så blev leksaken en perfekt prop.

Lägger också upp ett foto på en mindre lyckad proxy.